torsdag, januari 21, 2016

nu då?

Koftan Siri ligger och sträcker ut sig på blockningsmadrassen. Jag har inget sådant där praktiskt pussel utan blockar allt på en vanlig madrass (som största delen av sitt liv agerar ryggstöd bakom sängen). Senaste tiden med en gammal sopsäck under den blöta stickningen för att inte göra madrassen genomfuktig. Tjusigt. Eller funktionellt i alla fall.
 
Med Siri sakta torkandes och med bara knapparna att sy i, är det dags att fundera över nästa projekt. Jag måste göra om avmaskningen på min walnuss, liksom på min systers så är det lite för tajt, och jag gillar att kunna styra upp ärmarna. När det är gjort är jag plötsligt två koftor rikare - de första i min garderob!



Samtidigt blir jag också stickningslös. Eller, jag har ju filtprojektet som bor i garderoben, men det är jag inte så sugen på. Och projekt som bor i garderoben gills inte. Det senaste året, eller om det till och med är längre, har jag varit väldigt monogamstickande. Förut hade jag alltid 3-4 olika projekt på gång i olika faser, men nu blir det nästan alltid bara ett i taget, eller möjligtvis två. Inget medvetet val, jag har inte ens märkt det förrän nu på slutet. Kanske är det lite vilsamt att bara ha ett fokus i taget.
 
Men man blir väldigt sticklös när ett projekt tar slut. Stickningarna ger lite samma tomhet som att läsa ut en bra bok eller se sista avsnittet i en serie, när de tar slut. Så jag ska fundera lite. Pinterest, Ravelry och instagram överväldigar med alla fina bilder och inspiration och jag blir alldeles velig. Kanske skulle jag göra en fin lista i form av bilder, som jag sett både Dödergök och Clara göra.
 
Tills dess njuter jag lite av att besökssiffrorna på bloggen nyss såg såhär harmoniska ut. A säger att jag har nån sorts thing för siffror. Och det kanske är sant. Men hur kan man inte känna lite tillfredställelse över det här..?

1 kommentar:

med nål och tråd sa...

Man finner glädje i det lilla. Jag missade tyvärr att föreviga idag när min besöksräknare stod på 333333