måndag, januari 25, 2016

min egen valnöt

I fredags kväll var det premiär för walnuss och mig. Åh så fin denna kofta är! Jag har aldrig känt mig så just, fin, i något jag stickat.
 
Mjukt mjukt garn stickat tätt och slätt, och så de där detaljerna jag hela tiden kommer tillbaka till; den snyggt konstruerade knappkanten som är den smartaste jag sett (och minnesprövande innan man memorerat alla varianter, varje sida är unik så det är 4 versioner att komma ihåg); knapphålen, vecken vid axlarna och så avmaskningskanterna som jag gjort om femtioelva gånger men ändå tycker att det är värt det. Contiguous-axlarna var intressanta att lära sig, lite pilliga, men grymt snygga, inte minst med vecken som jag är väldigt förtjust i, och faktiskt riktigt bra passform.
 
 
 
Modellen är så nätt och fin, jag som aldrig någonsin har haft "nätt" som ledord för någonting över huvud taget fascineras lite över att något som är stickat, för hand, kan ge den känslan. Insvängningen i midjan är precis lagom för en som inte har så mycket till midja, och den sitter snyggt md sin lite längre front.
 
Garn: Abuelita merino, en entrådig version med 380m/hg som tyvärr utgått ur Pickles sortiment. En vackert skimrande grå-beige som är otroligt mjuk och fyller ut väldigt snyggt. Garnet är generöst att sticka med, både förlåtande mot små skillnader i stickfasthet (syns ingen skillnad mellan aviga och räta varv) och det är drygt - hela koftan väger bara 250g.
Stickor: nr 3½
Knappar: Små svarta matta plastknappar från Ohlssons, himla nöjd med dem.
 
 
Mönster: Walnuss av Ankestrick. Mitt första onlineköpta mönster, och så himla bra. Det är ett välarbetat mönster, inget lämnas åt slumpen - står det att man ska plocka upp, minska, lägga upp etc så står det precis med vilken metod du ska göra det, och det uppskattar jag. Lärorikt. Sen är mönstret rätt meckigt att följa, som jag nämnt tidigare är det en stark rekommendation att göra en egen varv-för-varv-lista så att man inte missar några minskningar, ökningar, knapphål, veck eller annat som sker om vartannat.
 
Trots att jag stickat två exakt likadana koftor enligt det här mönstret, samtidigt, i samma garn (....) skulle jag gärna sticka igen efter mönstret. I annat garn, och kanske med några andra modifieringar, skulle det kunna bli ett helt annat uttryck. Men jag får nog vila från det ett tag först..
 
Ändringar: Eftersom min stickfasthet var helt off stickade jag enligt storlek xl, och fick en kofta i ungefär medium tror jag (efter rätt bestämd blockning). På grund av ändrad stickfasthet räknade jag om placeringar av ökningar och veck etc. Jag stickade både kroppen och ärmarna längre än enligt mönstret, och så skippade jag vecken på ärmarna, så de är bara släta - ett beslut jag är nöjd med.
 
 
Min allra första kofta, och oron för att den skulle bli för liten, för fel, inte min stil, har kommit på skam. Fy attan vad mycket jag tycker om den! Det är svårt att fota utan assistans, och svårt att se passformen på snett-ovanifrån-selfies, så jag tog hallspegeln till hjälp. Såhär fina var vi inför utgången i fredags. Pretty damn awesome

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ofta är det enkla det vackra!

med nål och tråd sa...

Den ser lyxig ut, så där tunn, mjuk och med vackert fall. Väl kämpat att du stickat två likadana med så konstig stickfasthet, det kräver sin kvinna att lyckas räkna ut så att den passar då.