söndag, oktober 18, 2015

kalla fötter

I den helt ohemliga avdelningen stickar jag toffel-sockar. Hösten drar längs golven och jag vill bädda in mig själv och alla runt mig i ull.

Mönstret är Nolas slippers, lite lätt omgjort för tunnare garn och stickor, och för att kunna sticka dem runt (mönstret är av någon outgrundlig anledning skrivet för att stickas fram och tillbaka på raka stickor). En toffelsocka gjord, fler ska bli till. Och vintern hoppas jag blir varm inne och gnistrande kall ute.

fredag, oktober 16, 2015

hemligheter

Jag har börjat julklappssticka. Mys! Garnet, Pickles pure wool i färgen nymalet/nykvernet, har en helt fantastiskt skimrande och varm färg. Mottagaren har valt både mönster och garn, så såvärst hemligt blir det inte. Men jag gör mitt bästa.

onsdag, oktober 14, 2015

äppelmust!

Förra helgen sken höstsolen genom krispigt klar höstluft, och äpplena hängde röda, gröna och gula på tunga grenar. I flera år har jag tänkt att jag vill plocka äpplen och göra egen must, och nu äntligen äntligen var det dags! 

Jag hyrde en lådcykel och vinglade fram (märkte att det krävs en lite annan cykelstil med lastcykel än vanlig tvåhjuling om man inte vill åka av i skarpa svängar och startningar) mellan äppelträd och gamla trädgårdar för att fylla kassarna och flaket. Äppelträd på gemensamma ytor klättrades i (mer äppelträd till folket!) och det knackades dörr för att höra om folk hade mer äpplen än de ville ha och då kunde låta oss plocka lite. Fina fina människor som lät oss plocka!

Sen cyklade jag och min äppelpartner ut till Vårdsätra musteri några kilometer utanför Uppsala och lämnade in vad vi trodde var 25-30 kg äpplen. Ett par dagar senare kom ett sms om att 40 liter must var färdigt för hämtning! 40 liter! Tanken var först cidertillverkning av 5-10 liter, men nu tror jag att jag vill behålla allt som äppelmust. Det är så ohemult gott! Och tänk att en ruggig höstkväll värma på en flaska must och dricka den med mörk rom...

måndag, oktober 12, 2015

beslut

Först och främst ett stort tack till er som har delat med er av era tankar och reaktioner på mitt förra inlägg om sponsring och reklam. Kommentarerna spänner över hela skalan, från tankar om att jag genom belysandet av processen står vid sidan av den, via röster för att det viktigaste är att vara öppen och problematiserande, till att själva inlägget och omnämnandet av garnet/företaget är reklam i sig.

Det svåraste, för mig, är att jag kan hålla med alla.

Jag tror att en kärnfråga, som jag inte reflekterade kring i förra inlägget, är Vad räknas då som reklam? Så som jag definierar reklam så handlar det om köpt utrymme och/eller köpta omdömen. Om jag berättar lyriskt om min kompis x som säljer de mest fantastiska y, så gör jag i vardagligt tal reklam för den kompisen. Om jag berättar att jag tokgillar plötulopin som jag stickat mina isländska tröjor i och länkar till den hemsida jag köpt garnet från så gör jag, i samma vardagliga användning av ordet, reklam för både garnet och hemsidan.

MEN, att fritt och ärligt berätta vad man gillar är inte reklam i ordets kommersiella betydelse - och det är den kommersiella betydelsen som är det som reklamfri blogg handlar om. Reklam i den meningen handlar om att jag upplåter utrymme i form av annonsplats, eller plats i mina texter/bilder, för ett företag eller en produkt - i utbyte mot något. Och det har jag inte lust att göra. Andra gör andra val, och det är helt okej.



Det kluriga med garnet jag fått skickat till mig är att det ligger lite i båda facken. Å ena sidan använder jag bara garnet om jag känner för det, och jag berättar helt ärligt och fritt vad jag tycker om det (i förra inlägget nämnde jag både garn jag gillade och inte gillade) och skriver eller gör inget för att få eller behålla garnet. I den meningen gör jag inte mer reklam för det här, än för allt annat jag skriver om på bloggen. Det är med andra ord den vardagliga form av reklam som är "okej", och det är det här som har fått mig att känna att jag kan fortsätta ta emot de sporadiska paketen utan att vara sponsrad eller göra reklam - för att jag helt enkelt hanterar det så. 

Å andra sidan går det att hävda att det finns en aspekt av kommersiell reklam i det här också. Genom att jag ursprungligen inte har valt att köpa garnet själv eller fått det av en vän, utan av en kommersiell aktör, så ger jag dem ett annonsutrymme i min text när jag nämner att jag stickat i deras garn. Jag har inte fått betalt för att skriva det, jag är ärlig i mina åsikter, men om de inte hade skickat garnet till mig hade det heller inte blivit omnämnt på min blogg. Reklam via omvägar.

Jag har skrivit till företaget och begärt att garnpaketen ska sluta komma. Jag har aldrig gjort reklam i meningen att en åsikt har varit köpt, och nu får det kompletteras med frihet från reklam i meningen att ett utrymme/omnämnande inte har kommit till genom att jag fått något skickat till mig. Det här var ett lätt beslut just i det här fallet (med hjälp av er input!), jag har inte valt samarbetet med företaget och har inget särskilt intresse av att fortsätta det.


Däremot är det ruskigt mycket svårare tycker jag när det gäller andra områden. Kan man ta emot ett ex av en bok för recension (har hittills bara hänt mig en gång)? Jag tycker att bokrecensioner är superbra, de kan lika gärna leda till att man vill köpa/låna boken som att man inser att den inte är något för mig. Kan man starta ett samarbete med någon sympatisk liten garntillverkare, spinnare eller färgare som man själv genuint gillar och önskar att det ska gå bra för, och när man "ändå" vill använda deras garner mycket får man "som tack" rabatt eller gratis garn då och då?

I båda fallen handlar det om ärliga och oköpta åsikter, men med ett kommersiellt intresse i bakgrunden. Och det är nog den form av reklam som jag själv tycker bäst om, om man nu vill rangordna. Jag tycker inte att det är det minsta fel med varken bokrecensioner, samarbeten eller annat som får stick- och hantverksvärlden att bli större och vackrare! 

Kanske stryker min reklamfri blogg-banner med någon gång om jag får chansen till ett superfint samarbete med någon i framtiden, kanske fortsätter jag som nu. Men nu är det i alla fall slut på garnpaketen, och oavsett vad som händer så kan jag i alla fall lova att köpta åsikter och omdömen pysslar jag aldrig med, och inleder jag någon gång ett samarbete eller recenserar en bok så berättar jag storyn runtomkring.

fredag, oktober 09, 2015

sponsring och reklam

Minns ni tiden när nästan varje hemsida och blogg blinkade av reklambanners? Kanske är det jag som slutat hänga på sådana sidor, kanske har folk ledsnat på reklamen och gått tillbaka till det egna, eller så är det så att reklam och sponsring har lämnat de blinkande annonserna och krupit in i texterna och bilderna istället.

För mig har det alltid känts viktigt, som ett politiskt statement och en moralisk övertygelse, att det jag skriver och visar på nätet, må det vara på bloggen, på Facebook till mina vänner eller i andra sammanhang, alltid är mitt och oköpt. Dels handlar det om ärlighet, ingen ska behöva undra varför jag säger vissa saker, delar vissa länkar, stickar med ett visst garn, dels är det en protest mot ett samhälle och ett internet som är så genomsyrat av reklam och profit. Att var jag än går så försöker någon påverka mig till något - inte till att bli en bättre person, utvecklas i mitt hantverk eller reflektera över något - utan till att KÖPA NÅGOT.

Min blogg är ett intet på hela internet, och jag inbillar mig inga revolutionära konsekvenser av att jag har valt att hålla den reklamfri. Men den är min, och även om frånvaron av reklam inte skulle spela någon roll för någon annan så betyder det något, för mig.

När jag då och då får frågan om att göra reklam för något (alltifrån dörrknoppar till hemsidor) så svarar jag alltid att bloggen är reklamfri. Det är inte särskilt svårt att säga nej till dörrknopparna och det känns bara absurt att någon skulle gästblogga på min blogg. Men finns det ett gränsland? Var går gränsen mellan gåva, sponsring och reklam? Dödergök har skrivit ett bra inlägg om det här, och det har legat och tickat i mig sedan jag läste det.

I vintras fick jag ett mejl från garntillverkarna Novita som undrade om de fick skicka lite garn till mig. Jag skrev tillbaka att bloggen är reklamfri och att jag därmed inte vill ta emot något från dem i utbyte mot reklam, goda omdömen eller särskilda omnämnanden. Jag skrev att om de vill skicka garnet ändå, trots att jag i så fall OM jag stickar med det bara kommer behandla det som vilket garn som helst och kanske inte ens nämna det alls, ja, då kan de för all del få skicka garnet.

De var med på dealen, och till jul kom tre nystan garn som jag faktiskt använt - de är det beiga i min Stjördalsmössa, och jag skrev där helt kort och ärligt vad jag tyckte om garnet, som med vilket garn som helst. Jag tänkte att det nog var det hela och tänkte inte mer på det. Men sen dess har jag fått två garnpaket till av dem (de två mörkblå nystanen på bilden kom häromveckan). Jag hade ingen aning om att de tänkte fortsätta skicka garn till mig, och det är det här som får mig att fundera på gränserna mellan det egna, reklam och sponsring.


Jag köper normalt inte garn från Novita, och så kommer det antagligen förbli. Inte för att garnerna är dåliga (de är nog som garn är mest, man kan hitta garner man gillar och garner som inte passar en) eller företaget hemskt (det är väl tvärtom sympatiskt med relativt lokala tillverkare), utan bara för att jag har vissa garner jag redan använder, och kanske tittar mer åt andra håll för förnyelse och inspiration. Men gör det mig då till sponsrad att ta emot de här garnerna? Gör jag reklam?

Just nu tänker jag så här. Jag har varit tydlig mot avsändarna vilken deal som gäller från mitt håll. Om de vill sluta skicka garnet för att de ändrat policy eller för att de skulle ogilla vad jag skriver om garnet står det dem helt fritt. Jag gör inget i form av reklam eller positiva omnämnanden för att få behålla garnpaketen som jag inte visste skulle fortsätta komma och vars innehåll det inte är någon garanti att jag tycker om eller kommer använda (som det galna godispastellfärgade garnet som jag skänkt till loppis, den nyfikne kan se bild hos Clara som visst också får paketen).

Men jag har heller inget emot att de fortsätter komma. Tycker jag om garnet och det kommer till användning, och garnföretaget är okej med att skicka ut ett par garnpaket om året utan att förvänta sig något tillbaka, så varför inte? Jag hoppas att jag genom den här texten är tydlig mot dig som läsare var jag står och att allt jag använder och skriver är egna ärliga val och aldrig köpta åsikter. Oavsett om jag fått garnet från det här företaget, min mormor eller köpt det själv.

Håller du med, eller hur tänker du?


Edit; Tankarna och reflektionen fortsätter här, tillsammans med beslutet att sluta ta emot garnpaketen.

onsdag, oktober 07, 2015

Lykkes tröja och min klänning

I januari hade jag ett blogginlägg med en nästan färdig vimpeltröja, och bland alla fina kommentarer och glada tillrop fanns en från Solveig med bloggen Solig som jag har följt länge. Jag älskar hennes kläder, täcken och andra verk i de gladaste, soliga retrotyger! 

Solveig skrev att hon funderat på om jag skulle kunna sticka en liten vimpeltröja, men att jag kanske inte tar beställningar? Och det stämmer, men jag tycker att det är otroligt fint att göra byten! Och att få något av hennes fina verk vore en dröm. Så jag mejlade henne och undrade om hon kanske skulle vilja göra ett byte, en liten vimpeltröja mot en klänning? Hon sa ja!

Så jag stickade en liten vimpeltröja i storlek 2 år ungefär, att passa Solveigs lilla Lykke nästa höst och vinter. Världens sötaste lilla unge! Jag blir alldeles varm av att se henne i den alldeles för stora vimpeltröjan (bilden har jag lånat från Solveig).

Mönster: Vimpeltröjor som jag har stickat tidigare, ursprungsidén kommer från Pickles
Garn: Kampes tvåtrådiga ullgarn i vitt och mörkgrått, det gula är ett fairtradegarn från Japan
Stickor: nr 3


När jag precis skickat iväg den lilla tröjan landade ett paket med klänningen Solveig sytt åt mig. Den är så otroligt fin, välsydd och helt helt underbar! Jag känner mig så rik, tänk att få en klänning som är sydd just till mig, efter mina mått. Jag älskar den och önskar att jag hade en i varje färg och mönster.

Solveig har bloggat om vårt byte här, och det är så intressant att läsa det hon skriver om den där känslan av att vara imponerad av någon annans verk men känna att ens egna inte är märkvärdiga alls. Ur mitt perspektiv är det jag som inte kan, som är självlärd, inte gör några avancerade saker utan "bara stickar", jag som är så himla smickrad över att HON som syr så fantastiska saker ville göra ett byte med MIG.

Tack Solveig för att du sydde en helt fantastisk klänning åt mig, tack för världens bästa byte!

torsdag, oktober 01, 2015

min vän Totoro

Äntligen trillar projekten in på bloggen, ett efter ett, färdigstickade, blockade och tillslut bloggade. Först då känns de färdiga på riktigt, och jag kan börja använda dem ordentligt. Eller i det här fallet, skicka dem till mottagaren.

Lillasyster önskade sig Totorovantar i födelsedagspresent. Och jag började sticka. Till födelsedagen i april hade jag drygt en vante. Och sen tog det stopp. Hu ett så tråkigt stickprojekt. Lite för långa enfärgade avsnitt för att det ska flyta bra, och ett fullständigt oregelbundet mönster som kräver att man hela tiden sitter med näsan i diagrammet. Som färdiga tycker jag att de är fina!



Som mönster har jag utgått från detta, men ändrat lite för att förstora det. Jag gillade inte bården med bokstäverna, så gjorde ett enkelt mönster istället, ändrade mönstret i handflatan, gjorde både totoro och paraplyet lite större och fixade runt med lite annat. Tyvärr är de ändå verkligen på gränsen till för små, och sitter inte särskilt skönt eftersom de saknar tumkil... Jag tänker hoppas att de sitter bättre på mottagaren, stänga öronen, riva mönstret och aldrig sticka det igen.

Garn: Kampes tvåtrådiga ull
Stickor: nr 2½
Mönster: Norwegian Totoro Mittens, omgjort