lördag, februari 28, 2009

funderation

Om man skulle vilja sticka en kofta raglan-style uppifrån och ned, och vill ha en rund halsringning och stil, tänk garter yoke cardigan, istället för en kantig som till exempel FLS-är det bara att placera ut ökningarna lite random då istället för på samma ställe hela tiden, eller är det klurigare än så?

fredag, februari 27, 2009

du måste va sjuk

-sjuuk, sjuuk, sjuuk..
Jag har två -verbalt- tysta dagar igår och idag efter att helt ha hostat bort rösten. Det är märkligt när en försöker ropa "ja!" och allt som hörs är ett svagt väsande. Ynkligt.

Vad roligt det är med alla kommentarer på utlottningen! Så fint att se vilka ni är bakom alla siffror, hitta till nya bloggor, få bloggkomplimanger så att öronen blir rosa.. Som svar på ett eller ett par inlägg så javisst är stickhållarna hemmagjorda, snajsiga små träkoppar som jag målat och sen trätt gummisnodd igenom. Så low-tech är de, men de funkar.

Mellan febertoppar och hostattacker gör jag det som känns som precis lagom nivå för den här sjuklingen -halvavancerad stickning. Jag har gett mig på mitt första sockmönster ever som inte resulterar i raggsockar, och jag tror banne mig att jag tycker om det! Det är interlocking leaves från knitty. com och det blir riktigt fint. Garnet är 70g rest från min thermal, Opal i petrolium. Sockarna stickas från tån vilket ju är ypperligt när jag inte har så mycket garn man ska, då bara fortsätter jag tills hälften av nystanet är förbrukat. Vårt nyaste kollektivtillskott hade med sig en spejsad hushållsvåg i silver, så här ska det bli exakt.




Så fick jag en sanningsutmaning av virkstina, ännu en ny blogg i min värld. Så här kommer åtta utvalda sanningar om yours truly:
  1. Jag förstår inte poängen med hundar och tror att det hela är en övergående fas.
  2. En av alla mina stora resedrömmar är att bo ett längre tag på varje kontinent. En lightvariant av drömmen är att helt enkelt i alla fall ha besökt varje kontinent innan jag dör. So far har jag Nordamerika och Australien kvar, och polerna om de räknas.
  3. Jag har i hela mitt stickliv stickat aviga maskor på ett fusksätt som vrider dem ett halvt varv fel. Men för en månad sedan, när jag skulle sticka min halsvärmare insåg jag att det stickmönstret inte skulle funka med mina fuskvarianter så jag skärpte mig och lärde mig det riktiga sättet att sticka aviga.
  4. Fram tills min 19årsdag tyckte jag att frukt och grönsaker varken var gott eller nödvändigt. Nu är jag sedan 3 år tillbaka en glatt morotsknaprande vegetarian.
  5. Jag är en orolig själ och får krupp av att tillbringa mer än två dagar utan ett antal projekt att genomföra.
  6. Det bor en kvasikonservativ fotosnobb inom mig. I hemlighet tycker jag att det är fusk att redigera bilder digitalt istället för att bli en bra fotograf som kan ta snygga bilder på en gång. Bakåtsträvaren tycker att det är stor skillnad på att stå i ett mörkerrum och ta fram sina egna bilder (vilket absolut inte har något att göra med att hon själv stått flera år i mörkerrum och lett åt framkallningsmagin), vilket hon kallar "hantverk", och att sitta framför datorn och mixtra med alla färger och rawformat och allt, vilket hon kallar något helt annat.
  7. Jag är galet svag för stämsång i folklig ton. Sjung något för mig i stämmor och jag följer med vart som helst.
  8. Det är mycket säkert att resa med mig eftersom jag drar till mig alla olyckor som en svamp drar till sig vatten. Hittills har jag förutom vanlig panikmagsjuka prickat av att bli biten av en get, en katt, skära mig, bita sönder en tand, trampa på en sjöborre och få Malaria. Allt medan min reskamrat frisk och oskadd går bredvid.
Så, det var dagsens sanningar. Jag skickar sanningsutmaningen vidare till vemhelst som önskar!

torsdag, februari 26, 2009

tjugotusen

Igår fnattade besöksräknaren förbi 20 000, galet!

Dryga året har jag bloggat nu, om garn, stickningar, syäventyr, dåliga ordvitsar, pyssel, en brasilienresa, sommar och vinter, musik, fest och liv. Likt en dåligt förberedd oscarsvinnare vill jag nu passa på och tacka mamma, gud, min småskolefröken som alltid trodde på mig.. Nej. Men jag vill ge ett stort TJO! till alla er som är de där siffrorna i min besöksräknare, vare sig ni kom hit en gång och sedan i panik spurtade bort från sidan igen, eller om ni envist kommer tillbaka hit gång på gång. Tack för era besök, era bloggar och era kommentarer som jag läser med leenden och en fjäder i magen.

Det här med tävlingar är ju på tapeten (nytt favorituttryck) så jag skyndar mig jag med innan det blir ute igen, och lottar ut en gladprickig vaxduksnecessär i alldeles lagom storlek och två strumpstickshållare.



Det är lite snett, lite vint och inte helt perfekt. Men det är hemmagjort och med kärlek och det funkar. Den blå stickningen (som ska bli ett par interlocking leaves-sockar, tänka sig, tjejen stickar sockar!) följer inte med vinsten utan får demonstrera stickhållarnas enkla finurlighet...

Vill du vinna? Lämna bara en kommentar till det här inlägget senast internationella kvinnodagen, söndagen den 8e mars. Du behöver inte göra reklam på din blogg (om du har nån) eller komma med roliga förslag på något -men jag är inte den som är den om du skulle vilja göra något av dem ändå :o) . Och sen drar jag helt enkelt en kommentar som vinner!
Lycka till och allt gott!

onsdag, februari 25, 2009

dödens förkylning

Går varvet runt i kollektivet sputnik och lämnar ondskefullt flinande stafettpinnen till mig.
Jag vrider in min 38,7-gradiga feberkropp i svettiga nattlakan och andas som om jag höll på att föda barn, och inte bara försökte lura mig själv att somna.
Läste nånstans att i ett normaltempererat rum tar det ungefär 20 minuter innan man har bytt luftvägsinfektioner med alla andra i rummet.
Det är fint på nåt sätt.

Om ni ursäktar mig ska jag gå och försöka harkelhosta upp min magsäck nu.

tisdag, februari 24, 2009

oh the fame, oh the glory


Idag lokaltidningen,
imorgon -världen.

måndag, februari 23, 2009

ofokus

Ofokus i huvudet när helg och musik, visor och festival, besökande vänner och för korta nätter rullar runt med allt som borde ha varit koncentration och studiemotivation. Så jag sätter igång en tvätt och tittar på hur snöfallet bygger drivor mellan tegelhusen, försöker bestämma mig för om jag ska bli stressad över boken som ska läsas, texten som ska översättas, portugisiska grammatikövningarna som ska övas och alla mejl som ska skickas, eller om jag bara skulle ge upp. Och jag borde minst av allt blogga och lyssna på p3 och titta på den mulna himlen och längta efter en höstplan, men det är det jag ändå gör. Så då gör jag det.


Tovningshemligheten är ohemlig nu när det är bevisat att 90 grader är grejen för tofflorna. De roströda i dubbelt tvåtrådigt secondhandgarn, säkert växtfärgat, och de små bebisanpassade i en restsnutt vanligt fyrtrådigt improviserade utifrån grundmönstret. Med 90 grader (eller 95 som det är på maskinerna där jag bor) blir de riktigt hårt tovade och lite muskler och uttöjningsskills krävs för att de ska bli bra. Men sen blir de banne mig bra också. De roströda ska få ett broderi framöver, men inte förrän jag gjort en del av allt jag borde idag.

torsdag, februari 19, 2009

min mumrik


Snusmumriken är den figur hos Tove Jansson jag tycker allra mest om.
Han har inget hem men många vänner. Han spelar vårsånger på sin munharmonika men tappar bort dem ibland och finner dem när han kommer tillbaka till dem han tyst älskar. Han tar sin ryggsäck och slitna slokhatt och vandrar iväg någon annanstans, men kommer tillbaka när våren kallar.

Utskriven bild från Toves bok Sent i november, imålad med svart tusch. Gammal silverram, svart papper. Nu vandrar han söderut ovanpå min stora spegel.

tisdag, februari 17, 2009

liten, beige


Fina bebisens kofta, av stickfrossa.
Garnet är ett riktigt mjukt bomullsgarn vid namn fame från second hand, de små knapparna kommer också därifrån. Eftersom garnet är tjockare än i mönstret räknade jag om lite på känn enligt devisen -förr eller senare kommer den passa bebisen.
Stickor nr6, och för armarna och kragen nr5 (för att jag helt enkelt inte ännu äger strumpstickor nr6). Jag stickade bak- och framstyckena i ett (yey, inga sömmar!), och tog sedan upp maskor i ärmhålen.

Fint mönster, lättstickad och mysig på alla sätt och vis!

söndag, februari 15, 2009

Runt min hals

En gång för inte så länge sedan, vann jag en härva manos del uruguay (wiiii, jagvannjagvannjagvann!). Det är ett fint garn, på alla sätt. Och dyyyyrt. Så några fler härvor var det inte planerat att införskaffa. Istället började sökandet efter något vettigt att göra med 126 meter spunnen höst.

Det här är vad jag hittade:
Fröken c's patenterade "jag har en härva dyrull'n å vet int va ja ska göra me't!"

Men vi kan kalla den för "löskrage", för enkelhetens skull.


Löskrage

garn: en härva manos del uruguay wool classica (100g, 126m)
ungefär 15-20g två- eller fyrtrådig enfärgad ull
stickor: nummer 9
virknål, tre knappar, stoppnål
-Om du inte har eller vill köpa manos så ta de garner du har och tycker om! Och välj stickor utefter det. Tar du tunnare garn och stickor så lägg upp fler maskor på bredden istället. Stickorna måste vara åtminstone två storlekar för stora för vad garnet rekommenderar, annars bli stickningen för tät i det här sättet att sticka på. Så, sätt igång!

Lägg upp 46 maskor på stickorna och börja sticka:

de första och sista 4 maskorna på varje varv stickas i rätstickning -alltså alltid räta.
de 38 maskorna i mitten stickas med mönstret för my so called scarf. Här finns det beskrivet på engelska, och här finns det en video som visar hur det går till. Och nu försöker jag beskriva det på svenska:
varv1: 1rm *lyft över en maska som om den skulle stickas rät, 1rm, dra tillbaka den lyfta maskan över den stickade, och samtidigt som du gör det så stickar du en ny maska i den bakre bågen på den som dras över =det blir lite som att sticka "i luften"* upprepa till en maska kvar (innan de 4 kantmaskorna), 1rm.
varv2: *2amtills -behåll på stickan, sticka en till am i den första maskan, dra av* upprepa fram till kantmaskorna
Summan är att inga maskor ska minskas på något av varven.
Och det här mönstret är inte så krångligt som det kan verka, titta på filmen, det hjälper.


Upprepa varv 1 och 2 tills ditt fina nystan nästan är helt slut (försök att se till så att det efter avmaskningen ska finnas ungefär en meter garn över), och avmaska sedan från avigan så här:

kantmaskorna avmaskas som vanligt med rätstickning
mönstermaskorna avmaskas genom att sticka 2amtills, 2amtills, och dra den andra över den första.

Så, nu har du en riktigt fin rektangel i mysigt garn. Men den räcker ju inte runt halsen! Vad göra?
Ta fram ditt kontrastgarn. Gör du som jag och tar ett vanligt tvåtrådigt garn stickar du med dubbelt garn, tar du ett fyrtrådigt eller annat garn som är ungefär lika tjockt som ditt huvudgarn så kör du enkelt.
Lägg upp 38m på stickorna och sticka varv 1 och 2 tills biten är 20-25cm. Och NB, här gör du inga kantmaskor utan stickar mönstret ända ut.
Maska av på samma sätt som tidigare.


Ta nu och sy ihop den enfärgade biten med manos-biten, en kortsida mot en kortsida, så att du får en lååångng rektangel. Sy så att manos överlappar den enfärgade med ungefär 5 centimeter.
På den sida där manos inte är ihopsydd med den andra biten syr du i 3 fina knappar.


Nu -provning! Take your pretty self to en spegel och vira in din hals i det skapade. Dra och fundera lite över precis hur lös du vill ha din löskrage, och märk ut det på valfritt sätt.

Och så tar du fram din virknål och den meter garn som förhoppningsvis blev över när du avmaskat manos-biten. Virka en lång kedja luftmaskor med the pretty, pretty yarn. Klipp den i tre lika långa bitar, dra lite i de klippta delarna så att kedjan låser sig bra.

Sy fast kedjorna som öglor i den enfärgade biten så att när de fästs runt knapparna bli kragen den storlek du vill ha den. Gör bort det tråkiga och fäst alla trådar snabbt.

Och nu är det bara att gå ut på promenad, posa för familj, husdjur och vänner, laga mat eller vad du nu känner för i din krage!
Och vad är egentligen poängen med de rätstickade kanterna? ja, om du inte redan märkt det så viker de sig gärna inåt i kragen och bildar en mjuk och bullig kant som både ser och känns skön. När du tar på dig kragen så se till så att kanterna viker sig över kontrastfärgsbiten, så blir allt fint!


Avslutningsvis kan jag säga att jag rågillar min krage. Den är mjuk och varm och garnet är så otroligt vackert. Sättet att sticka på tar fram manos vackra färgskiftningar på ett fantastiskt sätt, och med en kontrastfärg bli manos ännu mer slående. Och vad mer: svag som jag är för knappar och öglor tycker jag att de bara gör allt bättre, och så är jag lite nöjd över att ha skapat ett mönster där det går att göra en bra, snygg, skön, praktisk grej med bara ett enda nystan finull'n.

Så, vill någon skapa sig en egen löskrage så lycka till! Hojta om jag mumlat otydligt kring något i mönstret, eller bara rakt av skrivit fel. Och kör på, möjligheterna är många!

Med två härvor manos kan du sticka en längre rektangel och skippa kontrastfärgen, eller välj ett annat sticksätt på kontrastbiten -mosstickat skulle också vara grymt snyggt, gör knapphål istället för öglor, eller sy ihop allt till en tub och skippa knapparna, eller gör kontrastbiten så lång att den bildar en helt egen krage så får du dubbla lager och en ännu varmare krage, eller....

lördag, februari 14, 2009

idag den fjortonde

suck.

-och sen dansade vi på krossat glas genom natten

fredag, februari 13, 2009

en cover på körberg


Blad i ljus.

Må den som läser förstå ordvitsen.
Förlåt, jag är uppvuxen på pappaskämt, -i can't help it.

torsdag, februari 12, 2009

Ge mig

Allt är vitt.
Istäckta björkar i mjölkdimma.
Iskristaller på tunna grenar.

Jag suktar färg och panikkombinerar de mest lysande i min mjuka korg.

onsdag, februari 11, 2009

hål


Det här med att göra om mönster är finurligt. Det är till och med så finurligt att det kan resultera i helt andra plagg än man hade för avsikt. För ett par dagar sedan upptänkte jag att jag stickat en tröja till en armlös liten människa. Och det var inte riktigt tanken.
Gör om gör rätt.
Nu finns det hål där det ska finnas.

måndag, februari 09, 2009

det snackas..

..om ljusare dagar, om saker som gror, om vår.
Ni har fel.
Det är inte vår, det är februari och den riktiga vintern har precis börjat. Snön som fallit i min värld under helgen räknas inte i centimeter, utan i decimeter.
Vår? Ha!

I laugh at it.


onsdag, februari 04, 2009

prickar to the people!

Mer! Fler! Större!
Jag la in vaxduk i symaskinen och hittade ett nytt favoritmaterial. Fyra små necessärer för tandborstar, trådrullar, småsten eller vad man nu kan tänkas vilja ha i dem.
Duk från Åhléns, dragkedjor från second hand.


Av prickigtyget som blev över från påsväskan sydde jag enklast möjliga glad-sjalen. Tyget är helt fantastiskt, som glädjepiller. Fast röda. Och prickiga. Som man virar runt halsen. yea...


Så började jag en ny stickning också, istället för att göra vettiga saker. Tro vad den ska bli?

tisdag, februari 03, 2009

prickar och tygbarometer

En meter rödvitprickigt tyg följde med mig hem en dag. Jag mätte och drog lite i en av de påsväskor jag hade sen tidigare, klippte lite på känn och sydde med ögonen förbundna. Kan en tro när en ser resultatet. Men eftersom min grundinställning är att jag inte kan sy så bryr jag mig inte så hårt utan vet att påsen kommer att användas skoningslöst tills botten går ur och prickarna faller av.


Jag har sytt påsväskor tidigare, väskor som blivit bra mycket bättre. Så en skulle ju kunna tycka att jag skulle göra ett mönster, det vore ju lätt och smidigt att ta fram när det är dags för den nya ultimata påsväskan. Men icke. Så jag fortsätter nog ett tag till så här.


Jag har en egen tyg-snygghets-barometer. Vi kan kalla henne för 'mamma'. Undertecknad springer gärna runt på loppisar och letar tyger, och har en stor svaghet för allt som är brunt, orange, turkost och storblommigt. 'mamma' tycker att den sortens tyg är det fulaste som någonsin skapats. Undertecknad hittade i helgen ett helt otroligt fint påslakan för 20lappen på second hand. Jag gladdes och log och tog hem det och tänkte örngottströja eller en tunika och kanske en kasse.
Så utsatte jag tyget för det sista provet och visade det för 'mamma'.
Kväljningar kom.
We have a winner.

söndag, februari 01, 2009

veckans löp

UFO siktat i norrland

Ett flygande tefat, populärt kallat för UFO, siktades på söndagseftermiddagen lokal tid i det carlanderska residensets köksskåp. Rymdskeppet var litet, runt och vitt, men huruvida det innehöll små gröna män var vid denna tidnings tryckning ännu inte bekräftat. Husets ägare var märkbart skakade när de för tidningens reporter visade bilder och berättade om det inträffade:
-Obehagligt, sa Per.
-Man tror aldrig att det ska hända en själv, sa Lena.
Vi uppmanar alla läsare att hålla köksluckorna stängda, så för att inte i onödan ge tillfälle för dessa farkoster från yttre rymden att stanna till och bygga bo hos dem.
-Gör inte samma misstag som vi gjorde, hälsar Per till alla svenska hushåll.

Det flygande tefatet fångat på bild av Lena alldeles innan det flög ut och färgade parets tre katter gröna

färgen på min helg

Är röd med vita prickar.
Smaken är tekaka med linsröra.

Ljuset är januaristrålande norrlandsdag.
Känslan är mjuk kattmage.

Jag syr och dricker te. Sen syr jag lite till.
Och pysslar.