lördag, april 26, 2008

sen jag kom till brunflo

har jag
-nött hål på två par strumpbyxor (eller egentligen så var ett par gula knästrumpor)
-fått skavsår av vårskorna
-druckit litervis med te
-ätit en massa rättvis choklad
-gosattackerats av två katter
-kiknat av skratt när praktikvännen försökte få galna goskatten att lämna mitt knä, -genom att intensivt blåsa katten i anus
-snart stickat en monsterlång emmavante
-gått många steg på vårmjuk mark
-misströstat över sabbatsåret
-druckit vin med praktikkompisen mitt i veckan och känt mig dekadent
-fallit för grupptrycket och gått med på fejan
-fallit för grupptrycket och börjat kalla facebook för fejan
-lärt mig att vitkål är gott till nästan allt
-skrikit in våren på ett fegt hoppas-ingen-hör-mig-nu-sätt
-myst över mängden snö som försvunnit på ingen tid alls
-läst ut den halvdåliga romanen som kändes lyx att läsa eftersom den inte på något sätt gick att relatera till kurslitteratur
-ignorerat min andra kurs
-ignorerat hur ont det kommer att göra när jag kommer tillbaka från praktiken och måste ta tag i min försummade kurs
-solat framför väggen och sagt att "nej, nu är det för varmt!"
-ångrat mig för att jag sa att det var för varmt
-fått en fräknefarm på näsan
-jobbat med praktiken och inte alls varit så ledig som det här låter
-längtat till sommaren...

söndag, april 20, 2008

längtan efter nåt

Så mycket verklighet.
Och det är fjäll och vår och vattendropp och lera på baksidan av mina slitna fejkconverse som läcker bara nästan och en alltmer svårignorerad längtan efter något. Dagarna är intervjuer, barngrupper, hembesök, planeringar, promenader, te, stickning och funderingar över livet i Brunflo och tanten på bussen som vi pratade te och mma ramotswe med. Östersund hade fredag och glass och en fin kofta som var den sista på ställningen och jag fick ett kakpoäng av mig själv för att jag kunde prova koftan framför en av de offentliga speglarna och inte köa mig in i ett provrum.
Och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för jag brukar alltid trivas vart jag än hamnar, men nu längtar jag bort men inte hem och inte ens vidare och jag vet inte riktigt vart, bara nånstans. Det kanske är våren som jag inte har skrikit in
.

måndag, april 14, 2008

rapport från verkligheten

På plats i verkligheten. Or, as we know it, Brunflo.
Det är snö här. Mycket. Och folk (inte så mycket). Och hästar. Och loppisar. Och boende with a wiew. Jag skulle vilja bo så här; vid berg, vatten och ensamhet. Fast liksom i stan.
Jag äger nu en fin blommig kastrull, en fin och blå blommig burk att ha te i, en blå väckarklocka som tickar som en bomb, en pringelsradio för tio kronor och ett gäng entrådiga ullnystan i rött, brunt, ljusgrönt, ljusgult och beige. Dem fick jag på köpet. Det är bra med loppis.

torsdag, april 10, 2008

verkligheten väntar

*gäsp* tidigt tidigt och snö snö och is och inte alls någon mjuk jord längre. Och som tur är inga killar i rabatten heller (hädanefter tillåtna endast om de tänker sjunga serenader för mig). Jag tror att jag såg rabattkillen i min trappuppgång igår, kände igen hans jacka (denna gång förhoppningsvis kräkfri) och oskyldiga frisyr. Och det var liksom som ett svar och en valium till min oro för att det inte gått bra. Han lever. Han kan till och med gå i trappor.

Idag är det stora grammatiktentan. Upp med handen alla ni som inte alls pluggat så mycket som er hjärna kunde räkna ut att ni borde ha gjort, jag: *vissel vissel, dumdidumdidum*. Men det gör inget, denna gång orkar jag inte bry mig. Jag tror att det är ett friskhetstecken att kunna låta bli att kontrollmaniskt plugga som en galning och sedan hoppas som en idiot på att det ska bli bra. Denna gång har jag ägnat mig åt fikor med vänner och aktivt trängt ut all eventuell oro. Idiot-hopp-biten kvarstår dock. Efter denna tenta, som kommer gå bra långt utöver vad jag förtjänat *vissel vissel, dumdidumdidum* så åker halva mitt rum och jag ut på praktik. Det känns bra. Få lämna stan och allt här och vara i den där verkligheten som aldrig brukar antas befinna sig på skolor. Därborta i den beryktade verkligheten ska jag befinna mig till i början på maj. Kanske blir det tyst här på bloggen, kanske kommer det rapporter och bilder från den mytomspunna real world. Sicket äventyr.

Med mig har jag mina snuttefiltar:
thermal förståss, som nu börjar bli riktigt stor och är en bra bit större än på bilden, har precis gjort upp första 100gramsnystanet.


Ett nytt projekt på ett nystan kidsilk haxe som blev över från en kirisjal. exklusivt restgarn. Ska bli en wisp med knappar tänkte jag.


Och så får vantpaketet följa med också i nån sorts förhoppning att det ska bli klart nån gång.


Nu måste jag fejkplugga det sista till tentan. Allt gott!



tisdag, april 08, 2008

kycklingben

Och priset till bästa stickblogg-dedikerad-till-märkligaste-och-smalaste-ämnet-jag-sett-och-skrattat-åt går till *damdamdamdamdamdam* chicken legs! Bloggen handlar om, och enbart om, ett par stickade kycklingben som var så roliga att de inte alls ville sys fast på sin kyckling och nu lever sitt eget lilla liv.

nope, jag gör inte alls konstiga saker istället för att tentaplugga.
inte jag inte.

måndag, april 07, 2008

kvällsvandringshaiku

Isen smälter nu
börjar minnas det vi glömt
att jorden är mjuk

söndag, april 06, 2008

samariern

I rabatten bland vinterövergivna cyklar låg en kille på rygg och ropade ut till alla som gick förbi –”..hallå..?”.

Det var söndag förmiddag och dimmigt ljus och småkallt och saker att göra, så ”orka” tänkte folk och lät bli att höra och titta och fortsatte till café och god kaka och vem som hånglade med vem igår. ”Era jävlar”, tänkte jag som egentligen aldrig svär, ”det kunde ju för fan ha varit ni” och gick fram och frågade hur han mådde egentligen. Han sa ”inte bra, inte bra alls faktiskt” och försökte resa sig genom att häva sig upp i buskarnas grenar som bara ville gå av.
Han hade kräk på jackan och salivtrådar mellan hakan och kragen och var blöt på ryggen efter att ha legat bland cyklarna i tösnön. Han snavade och föll tillbaka över en cykel och berättade när jag undrade vad han fått i sig att ”absint, det är inte bra”, och jag höll med och försökte hjälpa utan att komma så nära kräk och saliv. Jag tog tag i hans ärm, som var det renaste jag såg, och bogserade hans vingliga ben sakta hemåt. Han bodde bara två hus från där jag hittade honom, men han hittade inte hem.

Och jag kände mig varken särskilt helgonlik eller lycklig över min goda gärning.
Men man kan ju för fan inte bara gå förbi.

lördag, april 05, 2008

stora tjocka kuvert

Mitt i tentaångesten låg det ett paket på posten och väntade på någonstans att ta vägen. Jag adopterade det och tog hem det till mig.

Tack snälla hemlis!
Där fanns hjärtformade stämplar, ett vykort, en pocketbok, polkagrisskorpor (verkar hur gott som helst! polkagrisar är gott nästan i allt) och ett så vackert vackert garn. Denna gång blev det verkligen mitt i prick hemliga vän! Det är silvergrått och tunt och hur mjukt som helst. Aj lööv it. Det kommer från Stäkets hantverk och design och är handfärgad merino/silke, 700m och 50 g. Måste snart komma på vad jag vill göra av det, men en sak är klar -det står sjal skrivet i fibrerna. Kanske blir det en sån här?

fredag, april 04, 2008

bildligt

Ungefär så här bra känns det att det är
monster-grammatiktenta om sex dagar.

onsdag, april 02, 2008

när verkligheten goes stickning

Mwoahahaha, det här är bara för bra för att vara verkligt. Någon har stickat hur min hjärna ser ut just nu. Blek. Luddig. Med stora hål.



Och det här, är bara för äckligt för att vara sant. Men lätt fascinerande ändå. Det är som min vän antyder; jag har någon form av obsession med sånt här. Och jag vill inte ha hjälp att ta mig ur det heller. Dessutom var det ett tag sedan det var äckliga grejer på bloggen. Så, varsågoda -se och njut. Se det som nån sorts bakvänd inspiration.


freudianska känslor

"Snart är det fredag!" höll jag på att skriva.
Sen kom jag på att det bara är onsdag. Förmiddag.


Aj.

på gång

Oooohh, det är något nytt på gång och jag är försiktigt överförtjust. Det är stort, mjukt, blått -och kommer nog att vara färdigt lagom till att jag tar examen. Om så där tre-fyra år.
Det är såklart
thermal, och det känns bra över alla förväntningar att sticka en tröja igen. Min första och hittills enda egenstickade tröja var ingen übersuccé, och det tog liksom bort all entusiasm inför att sticka stora och tidskrävande saker utan att kunna byta storlek. Men allt detta är nu insvept i glömskans täta dimmor och jag slänger mig med huvudet före in i detta nya projekt. Garnet är perfekt färg (inte alls den märkliga knallblå variant som fotot hävdar utan mycket mer, ja, petrolfärgad...) och riktigt skönt i känslan, mönstret är hittills en piece of kaka och jag förtränger aktivt alla beslut det kommer tvinga mig att ta längre fram, och skapelsen växer sakta men säkert.
Jag tror att det kanske är möjligt att bli hooked on att sticka tröjor och koftor, titta in vackra Coraline jag hitade hos Ysolda (som förövrigt gör ofantligt snygga saker). Det får bli den nästa gång.