Har haft en rejäl dipp i motivation och arbetslust hela hösten, och vill mest krypa ihop i en liten boll under täcker och stanna där tills allt verkar bättre. Fast, det är klart, jag vet inte riktigt vad det är som ska bli bättre, i alla fall inte jobbmässigt. Kanske har det bara varit för mycket av allt och jag längtar efter att få jobba utan att tänka så mycket. Få måla en vägg, eller nåt sånt.
På tisdag är det dags för jobbresa nr 2 för hösten (egentligen ingår det inte alls så mycket resor i mitt jobb, den här hösten är ett undantag), denna gång till Porto Alegre i södra Brasilien. Jag har varit i Brasilien en gång förut, när jag skrev min kandidatexamen 2008, men då var jag i nordöstra och centrala delarna så södra Brasilien blir nytt för mig. Jag vet att jag borde se fram emot resan, tycka att det är häftigt och lyxigt att få göra sånt här via jobbet. Men just nu känns det faktiskt mest jobbigt att behöva tvätta, packa, sova på flygplan, behöva ta en massa ansvar och inte få råda sig själv. Efter förra jobbresan till Filippinerna har jag slutat tycka att det är glassigt att få resa mycket i jobbet... Jag älskar verkligen att resa, men jag vill göra det på mitt sätt. Och det får man inte när man reser i tjänsten. Då kan det vara en kamp bara att få gå på en promenad längs gatan.
Men, jag vet nånstans bakom mitt hösttrötta hemmakattsgnäll att det också kommer att bli bra. Att jag kommer att skratta massor, få nya bekanta, göra ett bra jobb och tycka om mitt jobb, komma hem med ny energi och för lite sömn. Kanske med en eller annan ny hantverksinspiration. Jag ska göra ett par tidsinställda inlägg här på bloggen, så vi ses då och då, och sen om två veckor igen.
Mormor, eller mormorsmor, och barnbarn
2008, Nordöstra Brasilien
1 kommentar:
För en utomstående låter dina jobbresor väldigt lyxiga, men jag förstår vad du menar. Och jag förstår resten också. Känner det samma. Vill också jobba utan att tänka. Helst vill jag gå i ide och sova väldigt länge!
Skicka en kommentar