måndag, december 15, 2008

sten och liv


Salvador med tegelhus staplade mot himlen som ett barns klossar, låda på låda på låda klistrade mot Bahias kullar och dalar. Sådär så att det ser ut som man tycker att brasilien ska göra, så där som det ser ut i Guds Stad.


Candombléns gudinnor och gudar, orixás, klär sig obehindrat som katolska helgon och synkretismen andas genom stadens stenkyrkor, syns i de färgstarka banden som knyts runt handleden med tre knutar, eller i gallret vid huvudkyrkan Senhor do Bonfim. Tre knutar för tre böner, och när bandet går sönder uppfylls önskningarna. I kyrkan hänger händer och ben och huvuden i plast, gåvor när bönerna besvarats och den avbildade kroppsdelen är bättre igen.


I stora marknadens undervåning blänker vattnet svart men väggarna minns att här 'förvarade' människor andra människor för att sälja som slavar. När floden steg så steg också vattnet i källaren. Idag säljer marknaden allt man kan behöva i form av smycken och instrument och souvenirer. Lucia är också Brasiliens nationella dag för forro och när natten faller dansar vi tillsammans med hela stadens sopsamlare och tak-lösa på stenarna som slavarna lagt en gång, sten för sten, nötta av sorg, skratt och liv.

Inga kommentarer: